Som fyra månader gammal är något av det bästa Oliver vet att få åka runt på ens axel så han får se sig omkring. Han trivs bara korta stunder på golvet eller soffan före han vill upp igen och utforska världen. Med stora ögon beundrar han lampor, fönster, tavlor, kastruller, blommor och tv. I spegeln bor en annan liten baby som han älskar att prata med.
Fyra månader gammal kan Oliver jollra och väver med hög röst och entusiastiska rop den ena sagan efter den andra medan han upphetsat flaxar med armar och ben. Han skrattar med ljud och ler så stort att han får en liten smilgrop i ena kinden. Det roligaste han vet är när mamma berättar roliga historier med ljudeffekter och yviga gester.
Fyra månader gammal börjar matbehovet vara så stort att sömnen som varit så regelbunden tidigare börjat lida. Mjölk skall serveras ofta och i stora mängder. I och med det har vi nu börjat smaka på riktig mat, men potatis-morotspurén vi bjudit på hittills har mest hamnat utanför munnen efter mycket smaskande.
Och på tal om mat... Allt sätts i munnen. Leksaker, händer, kläder, allt smakar han på. Tummen är den bästa efterrätten. När han blir hungrig har man ungefär 0,2 sekunder på sig att värma mjölk, annars är krisen ett faktum. Arga sparkar, knallrött ansikte och mungipor som pekar rakt neråt, för att sedan övergå i ett allt-är-orättvist-skrik som kommer ända från själen. När mjölken serverats och han har ätit sig mätt leker livet igen och vi har världens mest glada och harmoniska pojke.
Oliver har upptäckt sina egna händer, och kan ta tag i leksaker, som han sedan genast försöker föra till munnen med varierande framgång. Ibland hamnar leksaken i munnen, ibland i ögat, det är inte så noga. Och vaknar gör han gärna klockan fem på morgonen, glad och pigg. Klockan åtta är han sedan så trött att man hinner inte ens få på honom halaren före han sover som en stock.
Fyra månader, alltså. Tänk så fort det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar