Om att ha de tuffaste skorna i stan

Oliver har klumpfot på höger sida. Klumpfot innebär alltså en felställning i foten och vristen. Fotsulan är vänd upp mot vaden och om man lämnar den obehandlad så kan man inte gå på foten. Vi fick veta det redan på ultraljudet i vecka 21 medan han låg i min mage och simmade runt. Det har varit en lång resa med hans fot. Vid en månads ålder och vid en vikt på knappa tre kilogram fick han sitt första gips. Varje vecka byttes gipset och foten sattes i ny, korrigerad, vinkel. Före sin två-månadersdag genomgick han sin första operation. Hälsenan förlängdes och han fick gips igen medan senan läkte.

Och som han var olycklig med gipsen. Det finns inget så hjärtskärande som att höra honom skrika hysteriskt av smärta. Han fick Panadol efter Panadol och vi vaggade och kramade och tröstade. Ibland efter omgipsningarna var det värre, ibland bättre.

Men när han väl vant sig vid den nya ställningen i foten efter varje gipsning så gick vardagen nog över förväntan. Bada fick vi bara göra vid gipsbytena på TYKS, och någon tvätt i samband med blöjbyte kom inte på fråga. Eftersom vår trollunge var så liten och späd så hade vi som tur inga problem med att hitta kläder som gick över gipset, och använde gladeligen byxor i storlek 50 i över två månader.

Efter sju veckor med gips fick vi äntligen hem en baby utan gips från TYKS. Istället fick han skor och skena för att hålla foten i rätt vinkel. Det besöket var nog det värsta av alla. När vi äntligen var färdiga somnade han genomsvettig och utmattad av allt skrikande i min famn.

Här tar Taina bort gipset för sista gången.

Skorna och skenan vande han sig vid på några dagar. Han lärde sig snabbt  att sparka i takt med benen, arbeta med skenan, inte mot den. Han lyfter glatt upp skenan högt över magen, och sen sparkar han ner benen i golvet igen så skenan smäller mot laminaten.

Att sätta på skorna är ingen favoritsysselsättning, men när skorna väl sitter på fötterna är skenan inget problem för Oliver. Han leker och skrattar och växer för fullt, och skorna växer i takt med trollungen. Vi tar av skorna en timme om dagen, uppdelat i en liten stund på kvällen och en lite längre stund om morgonen då han får lufta fötterna och sparka fritt. Oliver njuter av stunderna utan skor och skena då han får sparka fritt, och han blir en sprallig och animerad liten filur.

Ute bland folk väcker skorna ibland mer och ibland mindre uppmärksamhet. Man märker att många ser den, många funderar. Vissa vågar fråga, andra låtsas som ingenting. Jag har ingenting emot att man frågar, och förklarar gärna. Det är ju trots allt en mycket synlig åtgärd, och det är klart det finns dom som funderar på vad det är. Och visst är det ju otroligt hur bra den moderna läkekonsten är. Ännu för tjugo år sedan hade man men för livet om man föddes med klumpfot, och behandlingarna var invasiva och svåra. T.o.m. ännu för mindre än tio år sedan fick man inte alls lika bra resultat som idag sedan man gått in för Ponseti-metoden i TYKS.

Men trots att den här metoden är så bra som är den är så har det inte varit lätt. Som föräldrar var det nog både en och två gånger som vi ifrågasatte oss själva och behandlingen. Den som säger att det är en smärtfri och icke-invasiv behandling har ju nog i princip rätt; för varje vecka då han vande sig vid gipset och varje morgon och kväll då skorna äntligen är på, så är han ju nog en glad och harmonisk pojke; men helt smärtfritt är det inte. Att som förälder ta i och tänja fötterna, höra hur han skriker och protesterar är inte lätt. Att se hur läkarna tar i och bänder ut foten i nya och uppfinningsrika vinklar medan barnet skriker av smärta är inte lätt.

Men är det värt det? Absolut. Från en fot som inte dög att gå på har det nu utvecklats en vacker liten fot som bara väntar på att få känna gräset mellan tårna. Och om ett par veckor har vi kommit så långt i behandlingen att vi får lämna bort skorna och skenan helt under hans aktiva vakentid. I fortsättningen har han skorna enbart när han sover, och för första gången på fyra månader skall vi får njuta av en vardag där vår lilla baby inte är smyckad med gips, metall och hårdplast.