Medan Martin har haft semester har vi haft mycket lite program och jag har inte haft något som helst behov av att sätta namn på dagarna som kommit och gått. Det har varit otroligt skönt att koppla loss från vardagen så totalt. Vi har vaknat tidigt, tidigt. Legat i sängen i flera timmar och sett de första mjuka solstrålarna dansa över väggarna. Stigit upp först när solljuset fyllt rummet. Grillat både till lunch och middag. Sett filmer sent när åskan har gått och ätit popcorn mitt i veckan.
Men nu smyger den sig på ändå. Vardagen. Nästan obemärkt kommer den, med tveksamma steg och urskuldande viskningar. En tandläkartid här, ett telefonmöte där. Plötsligt har jag koll igen. Dagarna har fått namn. Det är tisdag, klockan är 14, och jag har en telefontid att passa.
Martin har semester bara den här veckan mera, sedan är det jag och Oliver och vardagen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar