"Det är ju nästan färdigt," sa vi och tog huslån.
Det var ju nog nästan färdigt, för något värde på "färdigt". Ett badrum fattades. Och ett garage som gick att använda. Några lister i huset och några liter målfärg.
Och så var det gården. Vår nyinköpta gård blommade mer imponerande än någon annans gård den där första sommaren. Synd att allt var ogräs. Tätt och knähögt täckte det hela gården i någon sorts snårig törnrosaskog. Ingen kunde ta sig in på vår förtrollade gård utan antika svärd och en vilja av stål.
Eller en grävmaskin, visade det sig. Det tog inte ens hundra år att få bukt med kaoset. Och eftersom det inte finns någonting bättre än före- och efterbilder, så här har vi några bilder på hur gården såg ut i december förra året och hur den ser ut nu.
Vid hjälpkökstrappan har vi planterat ett körsbärsträd, och på garageväggen har Martin och hans pappa byggt ett vedförråd.
På bakgården fanns det lite för kreativa blomsterodlingar omringade av lecablock. Alla odlingar fick gå, liksom den stora tallen som stod och tittade på vårt hustak med suktande blick.
I framtiden skall vi sätta in gårdsbelysning, och uppe på berget vid trätrappan finns det plats för ett litet grönsaksland. Ännu är gården inte färdig, men åtminstone behövs ingen riddare för att röra sig här mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar