Förhållanden tar slut.
Det är hemskt och tragiskt och ledsamt. Ni har älskat. Som ni har älskat. Men nu är det slut. Du vet hur det är.
Fast egentligen hade ni kanske lite mer av ett distansförhållande. Och om vi ska vara helt ärliga kanske du älskade honom lite mer än han älskade dig. Men han behövde ändå din kärlek. Han var till och med beroende av den. Ni träffades med jämna mellanrum, på stranden eller i huvudstaden, och däremellan skrev han kärleksbrev till dig. Ibland var det poesi, ord bevingade som fjärilen, ibland lyssnade du hänfört på hans samhällskritik och cynism där han stod på sin piedestal och passionerat orerade om samtiden.
När ni träffades viskade han hemligheter i ditt öra, lovade att du och jag ska aldrig dö. Orden smekte din själ, fastnade i ditt hår. Bland tusen andra fanns bara du och han. Jag kan få dig när du vill.
Men nu är det slut. Du vet hur det är. Förhållanden som varat i decennier tar slut en helt vanlig fredag kväll i oktober. Han frågar gråter du. Du smakar salt.
Du på väg till ert allra sista möte. I bilen på vägen dit lyssnar du på samlingsskivor. Kollar att t-skjortan med hans namn inte är skrynklig. Du behöver en ny. En sista. Den här börjar vara sliten.
Så är du äntligen där. Resan har varit lång. Medan musiken växer minns du hur han sjöng på ditt bröllop. Du kan inte ens gå utan hans luft i dina lungor. Bland tusentals andra är du ensam, förälskad, förtvivlad.
Vägen hem är lång. Hes och rödögd sitter du i bilen. I dina öron hör du fortfarande ekot av den sista sången.
Vägen hem är lång. Hes och rödögd sitter du i bilen. I dina öron hör du fortfarande ekot av den sista sången.
Det är över nu. Farväl.
Kent 1990 - 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar